Glöm inte bort barnen

Glöm inte bort barnen

Göteborgs stad har i flera år arbetat med barn och unga på alla nivåer i stadsplaneringen.

– I långsiktiga projekt och med grupper som i annat fall skulle ha svårt att påverka stadsutvecklingen, berättar Mie Svennberg på stadsbyggnadskontoret, översiktsplanerare inriktning social hållbarhet
och barnperspektiv.

Den barnkonsekvensanalys staden arbetar med lyfter på ett systematiskt sätt fram de frågor som är relevanta för barn och unga, utvecklar perspektiven och ökar delaktigheten i planeringsskedet, vilket leder till ett bättre beslutsunderlag.

– Vi utgår från de perspektiv barn och unga har, deras behov och rättigheter i stadsbyggnadsutvecklingen, säger Ulrika Lundquist på stadsbyggnadskontoret, arkitekt strategiska avdelningen med specialkompetens inom social hållbarhet och barnperspektiv.

Vad är bakgrunden till att ni arbetar på det här sättet?

– Vi hade ett nätverk med tjänstemän från stadens förvaltningar, som på olika sätt arbetade med barns delaktighet i stadsplanering och stadsutveckling. När vi delade kunskaper och erfarenheter förstod vi att vi behövde arbeta tydligare och mer systematiskt med barnperspektivet. Deltagarna behövde få kunskaper om varför den fysiska miljön såg ut på ett visst sätt, vilket ledde till att vi utvecklade arbetssättet för arkitektur-
pedagogik, minns Ulrika Lundquist.

Ett antal aspekter var viktiga, såsom sammanhållen stad, vardagsliv, samspel, identitet och hälsa, samt säkerhet.

År 2010 angav politiken i Göteborgs stadsbudget att all fysisk planering skulle utgå från barnperspektivet. Byggnadsnämnden gav stadsbyggnadskontoret i uppdrag att ta fram arbetsmetoder som kunde utveckla den sociala dimensionen på ett bra sätt. Det resulterade i modellerna för social konsekvensanalys SKA och barnkonsekvensanalys BKA.

– Det fanns en risk att barnen glömdes bort i de vanliga analyserna och därför införde vi en särskild modell för barnkonsekvensanalys, förklarar Ulrika Lundquist.

I november 2011 introducerades BKA och SKA på förvaltningar som på olika sätt var involverade i stadsutveckling och barns fysiska miljöer.

– Vi arbetar kontinuerligt med att implementera det arbetssättet. Sedan 2016 finns barnperspektivet med i rutiner, verk- samhetshandbok och mallar. Just nu koncentrerar vi oss på genomförandedelen, hur BKA och SKA kan omsättas i praktiken, säger Ulrika Lundquist.

Vad är resultatet av ett sådant här arbetssätt?

– Stadsbyggnad och stadsutveckling befinner sig i gräns- snittet mellan den politiska viljestyrningen och marknaden. Det finns många olika saker som styr, såsom avvägningen mellan barns behov och de ekonomiska intressena. Vi värnar om barns och ungas behov under hela processen. Ett exempel på det är en detaljplan där det byggs tre hus istället för fyra, för att få mer friyta, förklarar Ulrika Lundquist.

En intern grupp på stadsbyggnadskontoret arbetar med att implementera och utveckla SKA och BKA i stadens arbete, och en utvecklingsgrupp med representanter från relevanta förvaltningar i Göteborgs stad.

Hur arbetar ni med BKA i praktiken?

– Barnperspektivet ska finnas med i hela stadsutvecklingsprocessen, i ett tidigt skede och i genomförande och förvaltning. När planarbetet inleds görs en inventering av kvaliteter och brister i den miljö som ska förändras. Därefter formuleras något konkret som går att arbeta med – till exempel ”här finns en viktig grönyta som används av barn, hur kan vi ta tillvara på den?” Planhandläggaren ansvarar för att genomföra arbetet med BKA tillsammans med sin projektgrupp. Om det handlar om komplexa planer med många bostäder och flera samhällsviktiga funktioner, så försöker vi ha en dialog med alla som berörs. Vi arbetar
med arkitekturpedagoger, arkitekter och designers som har erfarenhet och kunskaper om dialoger med barn. De använder kreativa verktyg som rollspel och lek. Barnen får lära sig en del om arkitektur och deras uppfattning om stadsmiljön tas tillvara. Vi har en stor bostadsbrist i vårt land och därför är det väsentligt att till exempel värna om barns friytor, säger Mie Svennberg.

Mie Svennberg menar att det är viktigt att vara klar över varför man engagerar barn och unga i projekten, att man är medveten om de motiv man har och tydlig med vad som går och inte går att påverka.

Lars Jonsson arkitekturkonsulent vid stadsutvecklingsenheten på kulturförvaltningen säger att hans arbete till stora delar handlar om att öka barns och ungas möjligheter att påverka sin närmiljö. Det kan handla om det område de bor i eller den förskola eller skola de går i, men också om den långsiktiga stadsutvecklingsprocessen.

– Stadsplaneringen går att påverka i ett tidigt skede, men ju närmare detaljplanen man kommer desto mer minskar utrymmet. Det är därför extra viktigt att involvera barn och unga i det tidiga planeringsskedet.

Översiktsplanen och visionen för de centrala delarna av Göteborg är två av de viktigaste styrdokumenten, enligt Lars Jonsson, och en stor mängd barn och unga har därför involverats.

– Det är helt nytt i stadens 400-åriga historia, att ta med barn och unga i arbetet med en ny översiktsplan. Planen görs med tio till femton års mellanrum med sikte 30-50 år framåt i tiden, förklarar Lars Jonsson.

Vissa förutsättningar är viktiga när barn och unga ska dela med sig av kunskaper och erfarenheter, såsom tillräckligt med tid, att de fått upp ögonen för vissa saker, samt kunskaper och verktyg för att arbeta kreativt med tankar och idéer.

Hur gör ni då?

– Vi arbetar med förskolor och skolor där många barn finns, oavsett socioekonomisk bakgrund, förmågor och liknande. Med hjälp av Kultur i förskola KULF och Kultur i skola KULIS, har vi lyckats nå ut och koppla ihop förskola, skola, kulturförvaltning med de så kallade hårda förvaltningarna.

– Vi arbetar med kvalitet och kvantitet och en bred representation av ett stort antal barn och unga från olika förskolor och skolor. Flera tusen av dem har under årens lopp involverats i projekten, berättar Lars Jonsson.

Inger Bergström arbetar sedan 1991 med olika uppgifter på stadsbyggnadskontoret. De senaste fyra åren har hon varit projektledare för delprojekt Backaplan i Älvstaden.

Hur kan stadsplaneringen bidra till att barn och unga får goda bostäder och utemiljöer?

– Det handlar om bostadsbeståndet, den yttre miljön och att det finns en välfungerande social infrastruktur, som förskolor och skolor. När det inte fungerar flyttar barnfamiljerna till områden som är mer lämpade för barn.

Bergström menar att en av stadsplaneringens viktigaste uppgifter är ta hänsyn till alla stadens invånare, så att områdena inte bara passar vissa.

– Segregationen ökar när man inte lyckas få miljöer som passar de flesta medborgare. Det gäller för de människor som bor i området, men även alla som vistas där tillfälligt.

Text: Ylva Berlin, frilansjournalist

Detta innehåll är bara åtkomligt för registrerade medlemmar. Om du är medlem, var god logga in. Vill du bli medlem? Registrera dig här nedan.

Inloggning för befintliga användare
   
Medlemsansökan/Prenumerant
*Obligatoriskt fält