Räcker maten när krisen kommer?

03 sep Räcker maten när krisen kommer?

Kommer det att finnas tillräckligt med mat i vårt land under en längre krisperiod? Det är en fråga många forskare och politiker ägnar sig åt just nu.

Sverige har en god livsmedelsförsörjning, men är beroende av andra länders produktion. Ungefär hälften av den mat vi för- brukar är framställd utomlands. Svensk livsmedelsproduktion bygger dessutom på import av konstgödsel, foder, reservdelar och bränsle till olika maskiner.

– Det gör att vi i dagsläget är mycket sårbara för kriser, såsom pandemier och krig. Personer som är bosatta på lands- bygden kan dock ha en större beredskap än de som bor i tät- befolkade områden, framförallt i storstäder, säger Erika Öhlund som forskar på Sveriges livsmedelsberedskap vid Totalförsvarets forskningsinstitut FOI.

Många landsortsbor är vana vid strömavbrott och det är inte ovanligt att ha flera mil till affärer och drivmedelsstationer.

– Det gör att många vill ha ett lager av sådant som behövs hela tiden. Storstadsbor har ofta mindre lägenheter och mer begränsade möjligheter att lagerhålla. I ett krisläge kan det bli en viss skillnad mellan de som bor på landet och de som bor i staden. På landsbygden finns det ofta ett kontaktnät med personer som kan erbjuda odlad mat, kött och fisk. Så villkoren ser olika ut. Utanför städerna finns det större möjligheter att odla grönsaker och ha nyttodjur, menar hon.

Hur hanterar FOI frågan om livsmedelsförsörjningen?

– Vi analyserar de behov myndigheter och kommuner har. Regeringen har beställt en utredning Livsmedelsberedskap för en ny tid (SOU 2024:8), som nu är ute på remiss. Förslaget är att det ska inrättas en ny lag som reglerar livsmedelsberedskapen.

I fredstid är det privata företag som planerar för livsmedelsförsörjningen – det vill säga utbud och efterfrågan är ett ansvar för marknaden.

Vad innebär förslaget?

– Om förslaget går igenom kommer kommunerna att ha ett utökat ansvar i en krissituation (allvarlig störning). Det ska finnas en beredskap för livsmedelsförsörjningen – för skolor, äldreomsorg och andra kommunala verksamheter, samt för kommuninvånare som inte har råd att betala kraftigt ökade livsmedelspriser, förklarar Erika Öhlund.

I en krissituation kan det bli svårt att transportera livsmedel, så därför måste det finnas ett lager med livsnödvändiga varor. Det kan också handla om att kommunerna bör stimulera produktionen av livsmedel i närområdet, via strategier som
kan uppmuntra invånarna att odla grönsaker. En uppgift för stadsodlingen kan vara att bygga upp kontaktnät, så att människor hjälper varandra i ett krisläge.

DET KAN SNABBT BLI ONT OM LIVSMEDEL

– Vid en kris kommer tillgången på livsmedel att minska kraftigt på bara några dagar. Livsmedelsbutiker i städerna saknar ofta lagerutrymme. Den odlingsbara marken kan vara starkt begränsad. Marken i och nära städerna är väldigt attraktiv att bebygga och använda till annat än matproduktion. En lösning kan vara att inrätta en speciell rådgivning för livsmedelsförsörjningen, som invånarna kan vända sig till för att bli mer självförsörjande, menar Erika Öhlund.

I lagförslaget står det att kommunen ska se till så att befolkningen i en krissituation har tillgång till nödvändiga livsmedel. Det är dock oklart om personer som bor i kommunen under viss tid (till exempel flyktingar eller militärer) ska ingå i kommunens ansvar.

– Det är inte klart hur det ska se ut, men kommunerna kommer att få ett betydligt större ansvar för samtliga invånare, vilket kan bli en stor kostnad. Någon typ av långvarigt statligt stöd kommer nog att behövas, enligt Erika Öhlund.

Jannes Engqvist, sektorsansvarig utredare för livsmedel- och dricksvatten på avdelningen för krisberedskap och civilt försvar vid MSB, menar att en kommunal uppgift kan vara att erbjuda rådgivning och enklare utbildning för de invånare som vill börja odla egen mat.

– Om den politiska viljan är att kommuninvånarna ska stärka försörjningsberedskapen genom att odla frukt och grönsaker, så måste det avsättas kommunal mark för det – i   form av traditionella koloniträdgårdar eller  odlingslådor på andra platser, såsom grönområden eller liknande. I takt med att tätorterna växer försvinner många koloniområden, men de måste i så fall ersättas. Föreningar med odlingsintressen kan finansiera verksamheten med projektstöd.

Bedömer MSB att vi kan klara livsmedelsförsörjningen i en krissituation?

– Vi har förutsättningar att klara det väl. Medlemskapet i Nato gör att vi numera kan samarbeta med andra länder på ett nytt sätt. Mycket är redan under utveckling, i samarbete med näringslivet – i syfte att stärka försörjningsförmågan och livsmedelsberedskapen, påpekar Jannes Engqvist.

Livsmedelsverket för en dialog med näringslivet, driver olika projekt, och har gjort vissa pilotupphandlingar. Ett nationellt näringslivsråd diskuterar åtgärder som bör vidtas för att förbereda Sverige inför en krissituation – såsom hur ansvaret ska fördelas, administreras och skötas på bästa sätt. Livsmedelsverket har fått ett regeringsuppdrag, att öka livsmedelsbutikernas robusthet.

Mycket handlar om den utredning och de förslag som nu ligger på regeringens bord. När det är behandlat och klart kommer det att finnas en inriktning och ett angreppssätt för livsmedelsberedskapen.

Tycker du att Sverige har en någorlunda bra beredskap i dagsläget?

– Det beror på hur man ser det. Den är inte dålig, men kan bli betydligt bättre. Det viktiga är att det finns en hög ambitions- nivå och ett seriöst intresse för problemet bland alla inblandade – såsom näringsliv, kommuner, regioner och privatpersoner.

Så här ser Karin Peedu, upphandlingsstrateg på SKR avdelningen för juridik, på förslaget om ett utökat ansvar för kommunerna.

– Vi har i grunden ansvarsprincipen, som innebär att den som ansvarar för en verksamhet i normala fall även har ansvaret i en krissituation. Ett exempel är att landets kommuner serverar 2,5 miljoner skolmåltider på vardagar. Det måste finnas en beredskap att få fram mat även under störda förhållanden – vid elavbrott, vattenbrist och liknande.

Ett område som är än mer sårbart är äldreomsorgen, som kommunerna har ansvar för dygnet runt.

Enligt förslaget ska kommunernas ansvarsområden utökas till att omfatta ett ansvar för alla invånare – i en krissituation.

– Utredningen har tagit fram ett nytt begrepp befolkningen i kommunen – där exempelvis internflyktingar och fritidsboende ska ingå. Det kan dock bli en komplicerad situation för de små kommunerna. Befolkningen kan öka tio gånger under exempelvis sommarhalvåret. Det kan vara svårt att planera för personer som är skrivna och betalar skatt i en annan kommun, men tidvis bor i kommunen, säger Karin Peedu.

Enligt förslaget ska staten finansiera kommunernas nya ansvar för livsmedelsberedskapen – 250 miljoner per år under tre år fördelat på 290 kommuner.

– Det blir 860 000 kronor per kommun, vilket knappast kan täcka kostnaderna för de här nya ansvarsområdena. Tanken är att alla ska få lika mycket oavsett hur många mantalsskrivna kommunen har. Förslaget är ute på remiss, så det kan bli annorlunda i slutänden. Kommunernas ansvar är oklar, så finansieringen kommer förhoppningsvis att bli mer rättvis, tror Karin Peedu.

Enligt förslaget ska kommunerna också ha ett ansvar för livsmedelsdistributionen.

– I dagsläget står näringslivet för det helt och hållet. SKR anser att kommunerna inte har utrymme för sådana uppgifter, eftersom kärnverksamheten måste prioriteras.

STADSODLING KAN BIDRA MED 30 PROCENT

Christina Schaffer, som bland annat forskar på ekologiska och sociala värden av urbana grönområden vid SLU och Stockholms universitet, uppger att forskning visar att stadsodling kan bidra med cirka 30 procent av den mat vi behöver.

– Forskare i England och Tyskland har gjort den uppskattningen. Det förutsätter dock att kommunerna planerar för stadsodling framöver. För det krävs både en aktiv politik och en stadsplanering som tar med stadsodlingen i planeringen. I en krissituation skulle det till och med gå att få en avkastning på betydligt mer än 30 procent, förklarar hon.

I städernas utkanter finns det ofta bördig mark, som är bra för odling och klart olämplig att bygga på – vilket aktuell forskning visar.

– Kunskaper och bra jord är avgörande.

Stadsodling i tätorter handlar ofta om odling av grönsaker och kryddor. Några vanliga former för det är i villaträdgårdar, parker, koloniträdgårdar, balkonger, tak eller inomhus. Det kan ske i privat regi, på så kallade tillsammansodlingar, eller vara kommersiella stadsodlingar.

Tillsammansodlingar finns ofta på allmänna platser, såsom i parker. De sköts av dem som odlar marken. Många skolor har stadsodlingar för att lära elever att odla.

Kerstin Jacobsson, professor i sociologi vid Göteborgs universitet, har forskat på stadsodlingar i Göteborg, Bukarest och Budapest.

– De stadsodlingar som producerar mest råvara är tillsammansodlingar, en form av stadsodling där man arbetar tillsammans och fördelar skörden lika mellan alla inblandade. Samtidigt tenderar en del odlingar att bli vad forskarna valt att kalla ”vita medelklassodlingar”, med en homogen social profil bland deltagarna.

Det viktigaste för en framgångsrik odling är, enligt Kerstin Jacobsson, att det finns ett fokus på att delge kunskaper.

– I form av studiecirklar där de som kan odla lär ut sina kunskaper till de mindre erfarna. Vi har noterat att folk inte stannar särskilt länge i de fall där kunskapsdelningen inte fungerar, säger Kerstin Jacobsson.

En positiv effekt med stadsodlingar är att de utvecklar sociala relationer.

– Stadsodlingsprojekten stärker banden mellan människor – relationer som kan bli väldigt viktiga i en kris. Att lita på varandra, samarbeta och hjälpas åt är livsavgörande i svåra tider.

Emelie Pilflod-Larsson, sociolog vid Mittuniversitetet, forskar på stadsodlingens roll i krissituationer.

– Vi har kommit fram till att ambitionerna för stadsodling varierar. I vissa fall är det befolkningen som vill ha det, och i andra fall kommunernas idé, säger hon.

Kommunerna har ett stort ansvar, både för utvecklingen av stadsodlingar och för att tillgodose människors behov av mat under kristider.

– Det handlar om att säkra mark för odlingar, samt administration och finansiering av olika projekt, påpekar Emelie Pilflod-Larsson.

Under första och andra världskriget var stadsborna helt beroende av att odla egen mat.

– Under första världskriget fanns det statliga reglementen om vad som fick och inte fick odlas i städerna, förklarar
Emelie Pilflod-Larsson.

Hon påpekar att det är viktigt att odlingarna ligger i anslutning till bostadsområdena, eftersom kriser kan göra
att man inte kan röra sig fritt i samhället.

Text: Ylva Berlin, frilansjournalist. Foto: Stefan Wemmel Ljung