16 apr På väg mot blandstaden?

Nu är det 30-40 år sedan blandstadsidén slog igenom. Det är tillräckligt lång tid för att undersöka i vilken utsträckning idén har omsatts i sinnevärlden. En ny studie visar att även om flertalet stadsdelar faktiskt har blivit mer blandade, så har omfördelningen av verksamheter mellan dem verkat i motsatt riktning.

Efter en period vid mitten av 1900-talet när stadens funktioner skulle separeras rumsligt, blev blandstaden ett ideal under det förra seklets sista decennier. Förändringen var inte unik för Sverige utan anträffas också i många andra jämförbara länder. Målargumenten för blandstad uppvisar stor variation, alltifrån att den antas kunna bidra till minskade utsläpp från biltrafik, till att främja människors kreativitet. Nu har det gått några decennier sedan blandstadsidén slog igenom, och många kommuner har försökt tillämpa den i stadsbyggnads- och planeringssammanhang. I en artikel som nyligen har publicerats i den vetenskapliga tidskriften European Planning Studies undersöks resultaten utifrån svenska data. Trafikens utsläpp och kreativitetsutvecklingen lämnas dock därhän. Studien nöjer sig med att undersöka steget dessförinnan, det vill säga om stadens huvudfunktioner har mer blandade lokaliseringar ett par decennier in på 2000-talet än de hade i slutet av 1990-talet. Att det är uppfyllt är å andra sidan en förutsättning för att målargumenten (vilka de än må vara) över huvud taget ska framstå som möjliga att uppnå.

Vaje ort delas in i mindre områden

Utifrån en typologisering av Sveriges städer och tätorter, och en morfologisk indelning av varje ort i delområden, mäts i vilken utsträckning som funktionerna boende, arbetsplatser och handels- och fritidsaktiviteter blandas i olika slags orter och urbana miljöer och vid de två tidpunkterna. Med ortstypologiseringen åtskiljs tre typer av städer (storstäder, regionala centra och historiska småstäder) och tre typer av semiurbana orter (nya orter tillkomna sedan 1950-talet, industriorter, och övriga orter). Varje ort är alltså i sin tur indelad i mindre områden (MorfO) utifrån bebyggelsemorfologi och förekomst av urbana barriärer (till exempel vattendrag, trafikleder, järnvägar, etcetera). Anledningen till att analytiskt åtskilja olika typer av orter och områden är att de kan antas ha olika förutsättningar i fråga om såväl planering som möjlighet att upprätthålla de tre funktionerna. Respektive områdes antal boende och sysselsatta har hämtats från registerdata, medan förekomst av handel och fritidsaktiviteter har skattats utifrån antal sysselsatta i tillämpliga branscher (detaljhandel och konsumentservice). Graden av funktionsblandning har mätts som entropi. I utgångsläget är funktionsblandningen minst i de handels- och företagsområden som numera återfinns i de flesta städer, och störst i semi-centrala områden präglade av kvartersstad. Studiens fokus ligger dock på förändringen som också mäts med omfördelningstal.

Förutom att datamaterialen i sig inbegriper osäkerheter (jämför till exempel Statistiska centralbyråns pågående ”storstädning” av befolkningsstatistiken som visar att tiotusentals människor folkbokförda i de områden som undersökts här i själva verket har lämnat Sverige för många år sedan) kan det förstås ifrågasättas hur väl de representerar de tre funktioner som har identifierats (exempelvis kräver fritidsaktiviteter inte nödvändigtvis personal). Avgränsning och klassificering av geografiska analysområden, samt val av mått, är också procedurer som kan ha betydelse för resultaten. I genomförandet av studien har strävan förstås varit att minimera risken för att dra ovederhäftiga slutsatser, men – som alltid – är de naturligtvis avhängiga data och studiedesign.

Studien visar först och främst att flertalet MorfO-områden uppvisar en ökad funktionsblandning, men det skiljer sig beroende på morfologi. I takt med att exempelvis bostäder har tillkommit i den slutna kvartersbebyggelse som typiskt kännetecknar städers centrum, och när industriområden gjorts om till nya kvarterstadsdelar under de senaste decennierna, har funktionsblandningen ökat där. Storstädernas bostadsområden, som är av varierande slag, är ett annat exempel eftersom de ofta har kompletterats med handel och service, så att deras funktionella ensidighet (i form av boende) har minskat. Bland undantagen, där ensidigheten ökar, hittar man exempelvis småorters centrumdelar (som har tenderat att tappa arbetsplatser), och i synnerhet de handels- och företagsområden som finns i utkanterna av många större städer.

Att funktionsblandningen har ökat i de flesta typer av områden skulle kunna tolkas som en indikation på att genomförandet av blandstadsidén har varit framgångsrikt, även om betydelsen av andra faktorer förstås inte kan uteslutas. Trots att utvecklingen i detta avseende alltså har rört sig i avsedd riktning, kan emellertid en motsatt förändringstendens noteras i flertalet städer och orter när de analyseras i sina helheter. Det beror på att de tre funktionerna, förutom att blandas i många områden, också har omfördelats mellan olika (slags) områden. Det gäller i synnerhet handels- och fritidsaktiviteter som har tenderat att nettoflytta från områden där de var något överrepresenterade, till exempel kvartersstad (vars funktionsblandning därmed ökar), till de mest ensidiga områdena i städernas utkanter, till exempel de som nästan bara härbärgerar stormarknader och dem tillhörande parkeringsplatser. Arbetsplatserna uppvisar en snarlik omlokalisering – om än mindre omfattande – till förmån för områden som bara består av verksamhetslokaler. Ett konkret exempel är verksamheten vid högskolor och universitet som i många städer har samlats till ett och samma område med få andra verksamheter närvarande. Funktionen boende uppvisar däremot en omfördelning från utpräglade bostadsområden till mer blandade miljöer (till exempel nybyggd kvartersstad).

Motstridig tendens

Sammanfattningsvis förefaller alltså flertalet av städernas delområden att ha blivit mer funktionellt blandade. Samtidigt har emellertid både funktionerna handels- och fritidsaktiviteter och arbetsplatser omlokaliserats på ett sådant att hela blandningseffekten upphävs på stadsnivå. Om blandstaden fortfarande anses eftersträvansvärd är det viktigt att reda ut hur denna motstridiga utvecklingstendens ska förstås. Å ena sidan skulle den kunna bero på att verksamheter (till exempel handel och arbetsplatser) tenderar att lokalisera sig i monofunktionella omgivningar oavsett de ansträngningar att åstadkomma mer blandade stadsmiljöer som görs på andra håll i samhället. Å andra sidan är det också möjligt att ansträngningarna att åstadkomma funktionellt blandade miljöer har koncentrerats till stadsdelar som inrymmer bostäder, samtidigt som de stadsdelar som primärt fungerar som arbetsplats- eller handelsområden inte ägnats samma omsorg. Det ena utesluter förstås inte det andra.

Läs den fullständiga artikeln

Amcoff, J. (2024). Activity mix in urban Sweden 1997–2017. European Planning Studies, 32(10), 2142-2159.

Mer information om MorfO-indelningen:
https://www.uu.se/institution/kulturgeografiska/forskning/forskningsprojekt/morfo-studier

Fler aktuella studier på temat urban funktionsblandning:
Gallagher, R., Sigler, T., & Liu, Y. (2023). Urban “blandscapes”: how the practical implementation of planning policy reduces land use diversity. Urban policy and research, 41(3), 295-313.

Khan, F. M., Pafka, E., & Dovey, K. (2023). Understanding informal functional mix: morphogenic mapping of Old Dhaka. Journal of Urbanism: International Research on Placemaking and Urban Sustainability, 16(3), 267-285.

Kopáčik, G., Vaishar, A., & Šimara, E. (2021). The dynamics of population distributions in cities based on daily mobile phone operations: A case study of some Moravian cities. Moravian Geographical Reports, 29(1), 71-86.

Morawska, I., Anielska, K., Gądecki, J., & Afeltowicz, Ł. (2024). Changes in urban fabric – a cause or a result of an innovation district? Journal of Urbanism: International Research on Placemaking and Urban Sustainability, 17(1), 89-110.

Rueda Palenzuela, S., Santasusagna Riu, A., Cormenzana Izquierdo, B., Tort Donada, J., & Úbeda, X. (2022). Understanding Urban Complexity via the Spatial Diversity of Activities: An Application to Barcelona (Spain). Sustainability, 14(3), 1298.

Text: Jan Amcoff, professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet