16 apr Uppsala tar arkitekturen på allvar

Vi läser i Sveriges arkitekters undersökning Kommunernas arkitekturpolicyer som publicerades i slutet av förra året att 6 av 10 kommuner har en arkitekturpolicy eller är i färd med att ta fram en. Varför är detta viktigt? Och hur ska våra policyer formas nu när de stora utmaningarna kring ekonomi, trygghetsfrågor och inte minst klimatet övertrumfar alla andra frågor? Arkitektur kan väl hanteras av kultursektorn. Eller?

När Uppsala antog sin arkitekturpolicy 2017 var detta ett ganska nytt fenomen. Även Linköping var pionjärer på området och Malmö gick i spetsen och var tidigt ute. Vid en genomläsning av några av de omkring 70 arkitekturpolicyer som finns i dag finner man lokala skillnader men också gemensamma drag, nästan alla är mer eller mindre utvecklade fotnoter till Vitruvius över två tusen år gamla definition av arkitekturens elementa som Utilitas (funktion), Firmitas (Hållbarhet) och Venustas (Skönhet). Boverket har med riksarkitekten i spetsen tagit ett stort ansvar för att driva på arbetet och hjälpa fler kommuner komma i gång och det är hoppfullt i dessa tider när riksarkitekten försvinner att den gamla devisen ’det är i kommunerna det händer’ tycks stämma. På kommunal nivå drivs ett politiskt arkitekturarbete kanske mer än någonsin.

Åtta år är en bra tid för att kunna bedöma resultat i stadsbyggnadsprocesser. Det är ofta så lång tid det tar från ax till limpa för dagens stadsbyggnadsprojekt och nu åtta år efter att Uppsalas arkitekturpolicy antogs är det intressant att försöka förstå på vilket sätt den kan ha fått effekt. Hur gör man då en sådan studie, ja först och främst kan man titta på det byggda resultatet, de miljöer som kommit till under denna tid. Man kan också fråga de som arbetar i kommunen och med kommunen hur de uppfattar arkitekturklimatet. Med arkitekturklimat åsyftas här arkitektur i dess vida definition som stadens, det offentliga rummets och byggnadernas exteriöra och interiöra gestaltning. Arkitekturpolicyn beskriver kommunens samlade ambition för den gestaltade livsmiljön, vad som är viktigt när staden, de offentliga rummen och byggnaderna utformas. Den är en riktlinje som ger den som vill vara med och utveckla kommunen en bild av vad som är viktigt när det gäller hur varje byggnad eller anläggning bidrar till helhetsmiljön. En policy har dock ingen riktig effekt om den inte används i form av konkreta verktyg eller rutiner som kommunen använder. Några exempel på sådana är:

– Markanvisningar där arkitekturpolicyn påverkar de krav som ställs. Erfarenheten visar att det genom att tidigt ställa jämbördiga krav kring hög arkitektonisk kvalitet, hållbarhetsprestanda och marknadsmässig ersättning ges mer utrymme till arkitekter som får rita förslag som uppfyller alla dessa krav.

– Under detaljplaneprocessen sker som bekant många förändringar när den krassa verkligheten kommer ifatt. Här finns arkitekturpolicyn med i bakhuvudet på planarkitekterna som tar ansvar för att hålla kursen mot ett fysiskt väl utformat slutresultat och beskriver det i kvalitets- eller gestaltningsprogram, planbeskrivningar och i planbestämmelser. Här ska heller inte göras skillnad om projektet uppförs på kommunal eller privat mark, detaljplanen har möjlighet att styra på samma sätt i båda fallen och här hjälper det ofta att kommunens övergripande kvalitetsambition är uttalad i en arkitekturpolicy.

– Vid bygglovgivning ska handläggaren bedöma att projekten uppfyller detaljplanens konkreta utformningsbestämmelser, såväl som de lite mer kvalitativa som uttrycks i planbeskrivning samt kvalitets- och gestaltningsprogram. Arkitekturpolicyn stärker handläggarens ansvar att se till att projekten är planenliga men också att de är väl anpassade till sin omgivning samt har en god färg- och formverkan enligt de krav som plan- och bygglagen ställer.

Arkitektur med i samtalet

Det intryck man får i Uppsala är att arkitektur och gestaltad livsmiljö är med i samtalen vid utveckling av den kommun­ägda marken, i tidiga skeden vid planansökningar på privat mark, på planarkitekternas ritbord, hos den enskilde bygglovhandläggaren och i de politiska diskussionerna. Sammanfattningsvis tycks en väl gestaltad livsmiljö vara målet med allt som byggs och beslutas i kommunen. Är det inte en bild som kommer ur en tid när vi med Riksbankens hjälp kunnat tälja guld med smörkniv? Kanhända har vi levt i ett tidigare aldrig skådat eldorado och nu behöver vi ställa om. Så kan det vara, vi har andra utmaningar idag men icke desto mindre bör målen vara desamma, arkitektonisk kvalitet och en väl gestaltad miljö har visat sig ha stora värden för investerare, boende och brukare och inte minst för hur kommuner uppfattas. Målet om god gestaltning behöver idag ofta uppnås med knappare medel och balanseras mot mål som hållbar ekologi, hållbar ekonomi och hållbara tidplaner. Här finns risker men här finns också möjligheter. De stora samhällsutmaningarna som förändrat klimat, otrygghet och demokratifrågor tvingar oss att tänka nytt, att använda våra resurser annorlunda. Och just här behövs arkitektur som verktyg och arkitekter som yrkeskår mer än någonsin. Ur begränsning föds kreativitet, det kan många konstnärer vittna om. Bristen på material tvingar konstnären att utforska nya metoder. Och begränsningar i ett uppdrag kan trigga arkitekter att tänka nytt.

Nedan följer några exempel från Uppsala på hur arkitekter tagit sig an hålbarhetsutmaningar och med arkitekturen som verktyg gjort projekt som både är funktionella, hållbara och vackra för att tala med Vitruvius. Det går inte att bevisa att arkitekturpolicyn har sporrat dessa projekt men de är åtminstone alla tillkomna i en miljö där det är uttalat att arkitektur ska vara ett verktyg för innovation och i en kommun med ambitioner om en väl gestaltad livsmiljö och i formandet av denna miljö har arkitekturpolicyn haft en stor roll.

1. Kontorshuset Lumi som Vasakronan byggt (om) med hjälp av White arkitekter var ett utdömt kontorskvarter som skulle rivas för att ge plats för ett modernt kontor med alla de rätta attributen som generös rumshöjd och funktionella planlösningar för framtidens kontorsarbetare. Genom att sätta höga mål och verkligen gå till botten med vad cirkularitet kan betyda har Lumi blivit ett radikalt pilotprojekt inom hållbart byggande och ett exempel på när begränsningar tvingar fram nyskapande lösningar. Stommen har till största del kunnat återbrukas men även mycket av det material som normalt hamnar på tippen har återanvänts, till och med gipsskivorna som har kunnat vändas och skruvas upp på nytt och plåttaket som har flätats till beklädnad av hisschakten. Regnvatten samlas upp i tankar och fasaden har fått dekorativa fönsterband förstärkta av de mellan fönstren placerade solcellspanelerna. Ett nytänkande arbetssätt och en stark envishet hos både arkitekt och beställare har varit en förutsättning. Projektet har visat att innovation utmanar det regelverk som styr bygglovgivningen. Med förenklade byggregler kommer ett större ansvar hamna på den sökande och den hjälp som det faktiskt inneburit med bygglovsgivningens nit kommer att behöva sökas hos andra kompetenser. Det återstår att se vilken effekt de förenklade byggreglerna får.

2. I Elsa Eschelssons park skulle dagvatten tas om hand och renas men i Rosendal behövdes också fler platser för ungdomar att hänga. Genom att para ihop dessa funktioner har en multifunktionell anläggning byggts där aktivitetsplatsen gjorts flexibel för att i normalfallet fungera för lek och vistelse och för att vid extrema väder bli en skyfallsyta som samlar upp och fördröjer regnvattnet. Och visst har vi sett det här på andra platser, det kanske till och med börjar bli ett vanligt inslag i stadsplaneringen och Danmark var tidigt ute när de efter de stora regnovädren 2010–2011 var tvungna att göra något för att skapa motståndskraft. Det har fötts en innovationslusta ur dessa händelser som gett nya stadsrum. Elsa Eschelssons park befinner sig i denna nya ’tradition’ och innovativt eller ej så är det ett stadsrum som lika väl hade kunnat stupa på något hinder som dykt upp längs vägen men som nu har fullföljts och blivit en attraktiv, funktionell och klimatanpassad park.

3. Genova ville bygga i trä, Uppsala kommun ville gärna att husen i Rosendal byggdes hållbart och sålde marken på dessa premisser. Hur bygger vi hus i trä som har goda boendekvaliteter, gynnar biodiversitet och är vackra att se på? Genom markanvisningstävling gick frågan ut till byggaktörer som med sina arkitekters hjälp fick ge svar på dessa frågor. Med Botanikern har Axeloth arkitekter med gott förtroende från sin beställare fått arbeta kompromisslöst med en arkitektonisk idé som förenar klimatnytta, biodiversitet och bostadskvaliteter. Byggnadens funktioner som bostäder och stadsgrönska har, som arkitekterna beskriver, blivit ’karvade ut ur två träblock’. Botanikern är fulländat in i minsta detalj och visar på att högt ställda arkitektoniska mål inte står i konflikt med hållbarhets­prestanda, klimatnytta eller teknisk eller ekonomisk genomförbarhet.

Vad har dessa tre projekt med Uppsala arkitektturpolicy att göra? Det är förstås svårt att leda i bevis att det finns en direkt kausalitet här. Det man dock kan konstatera är att det i alla led, från markanvisning (där pengarna traditionellt har styrt) till detaljplan (där vi ju inte ska styra för mycket) till bygglov (där väl bara regler styr) finns en vilja och ibland kanske ett krav att tänka nytt, att vara inställda på att hitta lösningar bortom de invanda rutinerna. Det finns en förväntan att vara med och bejaka det arkitekturen som verktyg kan bidra med: att skapa rumsliga lösningar på till synes motstridiga utmaningar. Och bakom alla delbeslut som potentiellt är små tuvor som kan stjälpa stora lass finns en politisk vilja att Uppsala ska präglas av en arkitektoniskt väl utformad helhetsmiljö och att arkitekturen är ett verktyg för att uppnå detta.

Arkitektur Uppsala – arkitekturpolicy

Antogs av kommunfullmäktige 2017.

Arkitekturpolicyn innehåller riktlinjer kring arkitektur- och gestaltningsfrågor. Policyn ska bidra till att skapa en levande, hållbar och vacker stad. Policyn uttrycker bland annat:

Arkitekturen i Uppsala ska kännetecknas av hög kvalitet och väl genomtänkt förhållningssätt. Den byggda miljön ska utformas utifrån väl definierade arkitektoniska visioner. Byggnader, gator, parker och torg ses i sitt sammanhang och utformas med ett tydligt förhållningssätt till den mänskliga skalan.

Arkitektur Uppsala tar sin utgångspunkt i sju begrepp som tillsammans och var för sig definierar kvalitet i den byggda miljön:

• Sammanhang • Skala • Grönt • Befintliga värden • God livsmiljö • Samverkan • Tillgängligt

Arkitekturpolicyn togs fram av Claes Larsson som var Uppsalas stadsarkitekt 2016-2024.

Länk till Arkitektur Uppsala – arkitekturpolicy:
https://www.uppsala.se/kommun-och-politik/publikationer/styrdokument/arkitekturpolicy/

Text: Martin Edfelt, stadsarkitekt i Uppsala sedan 2024

Martin Edfelt har tidigare arbetat som stadsarkitekt i Täby, som områdesstrateg på Stockholms stadsbyggnadskontor och på White arkitekter i Stockholm. Sin utbildning har han från KTH-arkitektur och arkitektskolan vid Köpenhamns konsthögskola.