27 maj Kommunerna viktiga för att säkra vår matförsörjning

Jordbruksmarken i Sveriges alla delar behöver ses som en som resursbas för vår matförsörjning – den kan hotas redan i fredstid av många tänkbara orsaker; klimatförändringar, handelskrig, zoonoser (som till exempel fågelinfluensa som påverkar den internationella tillgången på animalier) eller andra störningar av produktion och distribution. Riskerna blir ännu större under höjd beredskap och ytterst vid krig. Christel Cederberg, biträdande professor i Hållbara jordbrukssystem vid Chalmers tekniska högskola, pekar ut var problemen är som störst och tipsar om vad kommunerna kan göra.

Hoten mot livsmedelsförsörjningen är många och svårförutsägbara. 

Krigshandlingar kan medföra allvarliga konsekvenser för matförsörjningen, till exempel obrukbar jordbruksmark genom minering eller annat, förstörda livsmedelsanläggningar och/eller begränsad distribution. Den försvagade respekten för internationella avtal gör att användning av exempelvis biologiska eller nukleära vapen inte kan uteslutas.

Klimatförändringar är ett allvarligt och växande hot mot global säkerhet, extremväder kommer att öka i frekvens och intensitet och påverkar redan idag tillgången på mat, och bidrar till prisökningar på vissa livsmedel. Till det kommer andra hot, exempelvis kärntekniska olyckor, BSE-krisen (galna ko-sjukan) och fågelinfluensa.

Jordbruksmarken är basen för vår matförsörjning

Jordbruksmarken är basen och förutsättning för (nästan) all vår mat, och eftersom Sverige har betydande import av kött, mejeriprodukter och frukt och grönt är vi beroende av jordbruksmark även i andra länder, framför allt inom EU. I det svenska jordbruket används de största arealerna till odling av spannmål och vall (klöver-gräs i växtföljder) för djurfoder. Därtill odlas oljeväxter och baljväxter, företrädesvis i sydligaste Sverige och på slätterna runt de stora sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren. För odling av grön­saker och frukt är Skåne särskilt viktigt i ett nationellt perspektiv. För det norrländska jordbruket är mjölk- och köttproduktion relativt sett viktigt eftersom vallodling har mycket god avkastning på nordliga breddgrader. 

Men de senaste decennierna har vi inte tagit hand om denna resurs på bästa sätt och åkermarken har kontinuerligt krympt – till viss del på grund av exploatering för bostäder, infrastruktur, anläggningar och så vidare vilket framför allt sker på slätterna i södra Sverige. Men jordbruksmark försvinner också på grund av att den inte brukas längre och växer igen, vilket sker i mellan- och skogsbygderna, och med andra drivkrafter än exploateringen nära städerna. Den exploaterade marken i slättjordbruket går oftast inte att ersätta och den är viktig för odling av exempelvis oljeväxter och baljväxter som måste odlas med några års mellanrum i längre växtföljder. Dessa grödor, liksom frukt och grönt, är viktiga för den nationella livsmedelsberedskapen. 

– Kommunerna kan öka sin kunskap om livsmedelsproduktionen, från den internationella nivån till den lokala, inklusive vilka specifika förutsättningar som krävs för olika typer av odling, och låta det påverka planeringen. Till exempel är mycket av jordbruksmarken i södra Sverige oersättlig, eftersom den är särskilt lämpad för odling av oljeväxter, proteingrödor och grönsaker där det idag är stor import. Kommunerna kan också öka kunskapen om marken i den egna kommunen och de olika möjligheter till användning som finns, exempelvis genom medborgardialoger med landsbygdsborna om landsbygdsutveckling för beredskap och tätortsnära odling. Läget är just nu bekymmersamt, exempelvis förlorade Skåne 7 procent av sin jordbruksmark 2000-2020, säger Christel Cederberg.

Internationell handel med mat ökar

Förlusten av jordbruksmark är inte den enda trenden som är bekymmersam. Den långsiktiga trenden är tydlig – internationell handel med mat ökar. Idag är det knappt 25 procent av världens mat som handlas på internationella marknader – i början av 1990-talet runt 15 procent. Och Sverige är inget undantag. Den svenska matförsörjningen utgörs i ökande omfattning av importerad mat. Importtrenden är mycket tydlig under de senaste 20 åren och särskilt stor för kött, mejeriprodukter samt frukt och grönt. Vi har till exempel en mycket stor import av frukt och grönt från Spanien, den importen har ökat kraftigt sedan 2000.

– Här finns det också möjligheter för kommunerna att agera, genom att vara innovativa och hitta sätt att prioritera lokalt producerade livsmedel vid offentliga upphandlingar, som är ett utmärkt verktyg att styra med. Det finns kommuner som har hittat vägar fram, exempelvis Trollhättan och Uppsala, säger Christel Cederberg och fortsätter:

– Upphandling av lokalproducerat är trots allt möjlig, det går att hitta lösningar. Levande boskap är ett levande lager, ”livestock” som det heter på engelska, och det är viktigt för beredskapen. En annan långsiktig trend är att handelsträdgårdar har försvunnit, men tätortsnära odling är viktigt för frukt och grönt och vi behöver ha kvar ett visst yrkeskunnande och den typen av företagande. Vad kan göras för att säkra upp det? Kanske att i ÖP behålla arealer för den typen av behov.

– En annan aspekt är att både storskaligt och småskaligt behövs för att säkra livsmedelsförsörjningen. Vi behöver exempelvis odla sådant som raps och baljväxter i växtföljder på stora arealer tillsammans med spannmål och även vall. Odlingar av frukt och grönt kan göras i mindre fältskalor, säger hon vidare.

Styrande för politiken är även generationsmålet i den svenska miljöpolitiken: att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.

– Vi har en så hållbar matproduktion att det är en dålig idé att släppa taget om det, kanske kan vi i framtiden exportera mer? Men Sverige har inte satsat på livsmedel på 25-30 år, vi skulle kunna göra så mycket mer. Danmark är på en helt annan plats i detta, vi på Chalmers har ett intressant utvecklingsprojekt med Aarhus Universitet där vi extraherar protein från klövergräsvallar för att kunna ersätta soja­importen, säger Christel Cederberg.

Hon hänvisar till Utredningen om en ny livsmedelsberedskap, SOU 2024:8, för vidareläsning.

– Den var en mycket stor utredning, som lyfter fram att jordbruksmarken behöver skyddas och att det är nödvändigt att vi har jordbruksmark i hela landet. Det är av nationell vikt med Skåne för många av våra specialgrödor, de går inte att odla i hela Sverige. I Norrland är nöt- och mjölkkreatur viktiga, men viktigt också att vi odlar övrigt som går. Spannmål är Sveriges ”bredaste” gren och odlas i hela landet.

Text och foto: Stefan Wemmel Ljung, redaktör Stadsbyggnad